elfant

jag vet inte hur många som har sett mig gå genom stan, det är väl ett par stycken ändå. Fler är det nog ändå som sett mig bli livrädd för fåglarna på stadens gator. Jag pratar om de psykiskt sjuka duvorna som flyger en cm ovanför huvudet och dyker och vandrar snuskigt mot en. Hur kan en varelse som är endast 2dm hög skrämma mig, en människa på 160cm så pusler slår och svetten rinner? Jag har alltid sagt att fåglarma, dom gillar inte mig. Och nu satt jag och kollade lite på dn.se (nördigt jag vet) och hittade en artikel.. Artiklen handlar om hur fåglar kan komma ihåg ett människoansikte och om folk varit snälla eller elak mot dom. Djuren kommer att mörda oss snart. Jag lovar!!

Kråkor minns dig